Börjar ana oråd...
Fan nu börjar det växa ugglor i mossen....börjar känna igen känslan. Den perioden då man börjar känna sig lite ensam. Märkligt det där, hur det går i perioder. Ibland känns allt sjukt bra att bara slippa behöva tänka på någon annan, bara sköta sig själv och ibland är det precis tvärtom. Då när man känner vill ha någon som bryr sig lite extra.
Tänker jag tillbaka på de senaste 4-5 åren så tror jag ärligt att denna känsla nästan alltid har infunnits sig den här tiden på året. Någon gång en bit in i februari såhär, då när vintern fortfarande är kall och vit men längtan efter sommaren på riktigt har börjat infunnit sig. Vintern börjar sakteliga bli tröttsam och då vet man ändå att det värsta inte ens har börjat.
Slasket, när temperaturen spelar ett förrädiskt spel och får en att antingen svettas eller frysa på grund av klädvalet, nej detta är en fruktansvärt trist tid på året. Kan jag bara få komma tillbaka till världen då fåglarna har börjat kvittra och solen faktiskt värmer på riktigt? I slutet på april eller i början på maj. Det är, till skillnad från detta, en positiv tid. En tid av förhoppningar och drömmar som för en gång skull känns möjliga.
Jag tenderar att dra mig mer och mer mot Lars Winnerbäck dessa tider....hans dunkla och melankoliska klang passar in.
Deprimerad? Jag?
Lars Winnerbäck - Kom Änglar
"Jag somna den natten i tron på allt var en del i en kärlekshistoria. Men det visa sig dagen därpå att jag hade gjort fel när jag gav dig en gloria. Och den stund som jag kände så nära var blott alvedon och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick därifrån. Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nått vis, fryser nu sakta till is. Och natten som kom sov du vaken och drömde om allt, allt som vi kunnat göra. Om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt, om nån att beröra. Och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken men själv, själv låg jag tyst i min säng så frälst av den farliga branten. Jag liksom föll över kanten."
