djensis

Missuppfatta inte rubriken! Visserligen är jag vilsen i Kalmar, men det är inte mer komplicerat än vad det faktiskt betyder. Invecklat? Inte då! Jag är kort och gott helt hopplös när det kommer till att hitta i denna trevliga, vackra men ack så blåsiga stad. Dagen innan dagen idag var undertecknad en nöjd man som för en gångs skull vara ute i tid till cykeln och cykelturen till skolan, gick inte riktigt som förväntat bara. Trött grabb som efter ett tag inser att han var vilse återigen. Tänkte lite så att jag kände igen mig på platsen, var bara det att det var åt fel håll plötsligt.
Efter sisådär 20-25 minuter var jag visst tillbaka hemma. Mycket märkligt tyckte jag men till skolan måste jag ju så ställde ifrån mig cykeln och satte mig på den lokala bussen. Väl på bussen missade jag också visst hållplatsen till skolan. Koasartat, kaosartat helt enkelt!

Har faktiskt lyckats med fler såna bedrifter på den korta tiden jag bott här i Kalma (medvetet utan R). Appropå dialekten så är jag något tudelad i den frågan. Vet inte riktigt om jag tycker att det är en mysig dialekt eller om jag bara tycker dom låter korkade...det får tiden utvisa!

Jaja, tillbaka till min vilsna hjärna här i Kalma...har ju faktiskt också lyckats att stå på hållplatsen på fel sida av vägen här också och vet inte hur många stackars människor jag har behövt fråga om vägen här (OBS, att jämföra med populationen myror i en myrstack).

Vännerna här i Kalma då? Ja, här finns oerhört mycket härliga människor vill jag lova, vissa har jag kommit närmre än andra men det känns verkligen grymt faktiskt. Jag är väl lite som vanligt, absolut inte blyg så men tar väl inte alltför mycket plats så här i början. Brukar känna mig för lite så i början. 

Sedan var det mina sambos också då...vi "tjafsar" rätt ofta om vem av oss som är mest normal, för vi har insett att vi är rätt galna alla tre. Vi har det sådär galet stökigt och vackert vill jag nog inte påstå att vårat hem är men jag trivs jättebra. Trevliga och roliga människor!

Sedan var det väl också utbildningen här i Kalma som jag måste ta upp också. Känns riktigt grymt faktiskt, lite upprepning från kursen jag läste i våras men det underlättar bara i dessa tuffa tider. För om jag tänker efter...så sitter jag ju trots allt här och skriver nu fast jag egentligen bör plugga...ta dig samman Jens, ta dig samman!

Just ja, måste ju berätta att vi startar upp ett korplag i fotboll här nu också. Riktigt skoj vill jag lova. Vi fick mersmak efter trattfotbollen vi körde förra veckan. Vi vann ju för tusan!  

Tjoho....mitt första fylle-inlägg här ifrån Kalmar...men jag är rädd att göra er besvikna ;) haha...det blir ingen ångest och inget jobbigt seriöst. Jag tänkte berätta att jag har fått bästa starten möjliga! Känner mig välkommen här och Robin och Andera som jag bor med (plus Emelie som känns som en inneboende) är jäkligt sköna människor! Känns nästan lite märkligt att jag är den blyga människan här i gänget...

Sitter just nu framför datorn mitt i förfesten medan dom sitter och lever livet i Robins rum...men ni som känner mig vet hur jag är =)

Jag saknar er alla dock, det ska ni veta...men detta känns spännande =)
Gillar att Emelie och Andrea tyckte att Robert och Per pratade mer norrländska än mig (okej då, Robin tänkte mer på min). Alla har redan legendförklarat Per här tack vare hans sms och hans sovande =)

Kommer nog blir fler uppdateringar här framöver har jag en känsla av...men jag trivs i alla fall som fisken i vattnet så här långt.

Tänkte minsann ta och lägga ut några låtar som ger mig en alldeles speciell känsla...

Fyfan, jag kan konsten att skämmas jag...haha, så jävla jobbigt när man känner hur man sjunker med en meter. Det hände mig idag....mer än så vill jag nog inte säga.

Säger bara en sak! Snacka aldrig skit om Westlife! Haha...