Gillar starten!

Tjoho....mitt första fylle-inlägg här ifrån Kalmar...men jag är rädd att göra er besvikna ;) haha...det blir ingen ångest och inget jobbigt seriöst. Jag tänkte berätta att jag har fått bästa starten möjliga! Känner mig välkommen här och Robin och Andera som jag bor med (plus Emelie som känns som en inneboende) är jäkligt sköna människor! Känns nästan lite märkligt att jag är den blyga människan här i gänget...

Sitter just nu framför datorn mitt i förfesten medan dom sitter och lever livet i Robins rum...men ni som känner mig vet hur jag är =)

Jag saknar er alla dock, det ska ni veta...men detta känns spännande =)
Gillar att Emelie och Andrea tyckte att Robert och Per pratade mer norrländska än mig (okej då, Robin tänkte mer på min). Alla har redan legendförklarat Per här tack vare hans sms och hans sovande =)

Kommer nog blir fler uppdateringar här framöver har jag en känsla av...men jag trivs i alla fall som fisken i vattnet så här långt.


Avskyr avsked!

Fan, ända sedan det blev klart med just Kalmar har jag varit pepp som fan och känt att det ska bli galet skoj. Det känner jag också, men idag kom första bakslaget....verkligen nu som jag inser hur mycket folk jag kommer sakna. Att nämna namn vore bara idiotiskt men blir nästan lite ledsen på riktigt nu när jag tänker på det. Första tiden nu i Kalmar vet jag ju kommer bli jäkligt hektisk så den är jag inte orolig för. Det kommer bli väldigt mycket värre när första riktiga bakslaget kommer där nere....usch, det längtar jag verkligen inte till! Men det är ju som Kim sa när han pratade om sin flytt till Oslo och Norge; "Känns jävligt skönt nu ändå (i jämförelse med USA) att det inte är "omöjligt" att ta sig hem snabbt om man vill det." Även om jag inte har något i jämförelse med Kims USA så har han ju rätt i det han säger....jo visst det är 57 mil liksom men det tar man ju sig hem över en helg på om det krisar. Kostar inte direkt 10 000 att ta sig hem heller så.

Men usch för alla avsked, imorgon blir sista dagen hemma...får väl förhoppningsvis träffa många imorgon, men samtidigt är frågan om jag pallar det? Kan bli jobbigt det! Bloggen kan nog bli ett bra stöd i tyngre tider i framtiden misstänker jag.

Nej, nu kan jag inte älta något mer vettigt här känner jag....

Lite håkan så här på en torsdagskväll!

 










Varsågoda!

RSS 2.0