djensis

..förstår inte varför jag blir lika överraskad varje gång???! Jag är född med otur och får fan lära mig att leva med det.

Så här ligger det till:

I onsdags hade jag först tenta och sedan efter det "tentakryssning" men de flesta av klasskamraterna. Riktigt skoj hade vi, utklädda till pirater som alla var. Hur som helst sedan så partade vi (ganska sent typ 4-5) nere vid hytterna där jag och Ida i klassen fick för oss att dansa till "Öppna din dörr", det var bara det att ingen av oss verkade ha balanssinnet intakt (även om jag verkligen inte kände mig särskilt full) så vi föll båda ner som ett träd, rakt ner på hyttbordet med stålkant....stackars Ida fick hela mig över sig och slog i nacken....stackars Jens öppnar käften och visar gaddarna för det där bordet så att båda övre framtänderna förlorade två bitar.

Det märkliga var att det inte gjorde speciellt ont just utslagningen, måste ha blivit väldigt chockad eller nått men däremot efteråt började det först ila och sen göra ont så in i helvete....det tillsammans med alkoholen och vetskapen att jag var tvungen att förklara det för mina stackars oroliga föräldrar där hemma gjorde att jag fick världens ångestfylla...började böla och grejer inför halva klassen....väldigt, väldigt pinsamt....dessutom var jag sur på min egen reaktion så jag tog ju i allt vad jag hade och drog höger knytnäve två ggr i väggen...vilket fortfarande gör ganska ont.

Hur som helst, bara en dag efteråt fick jag iaf lagningar så jag först och främst skulle slippa se ut som en pirat men också att ilningarna skulle hejda sig något....tandläkaren var väldigt duktig i sitt jobb tycker jag men det här med lagningar är inte snyggt alltså...bli ju inte exakt samma nyans av färg som de resterande tänderna i käften...jag tänker på det varje gång jag ser mig i spegeln...och dessutom har inte ilningarna lagt sig än =( Nästan så att jag hoppas lite på att dom fixar porslinständer åt mig (ska dit den 3 januari och se om tänderna fortfarande lever...tänder kan tydligen dö!)

Aja, shit happens...var lite tungt att jag behövde ljuga för föräldrarna mina tycker jag....sa att jag blev puttad på dansgolvet....vill inte oroa dom mer än nödvändigt och det här var fan ren jävla otur måste jag säga...

Sen i helgen har jag haft en gryyyymt trevlig helg med fylle-robert (som om jag skulle säga nått), Max, Johanna och Oskar...många roliga och intressant samtal och min skoteroskuld förlorade jag också =) Me like så jag var på bra humör när jag kom hem till min kära mamma där jag fick vara med på "förlovningsmiddag", min sköna låtsas-bror-på-riktigt som har förlovat sig!! Grattis till honom =) Det var nice, träffar inte honom så ofta längre...

Men iaf...humöret var ganska bra när jag var påväg till uppsala med sista tåget....tills jag kommer till stationjäveln och inser att cykeln är stulen! Är det inte makalöst? =/ Förlita mig på tur det kan då jag iaf inte göra har jag märkt, eller är det karman som spökar? :P Alltså seriöst...börjar tröttna nu känner jag iaf...vad blir nästa grej liksom?

Först jacka, mobil, nycklar, MP3 puts väck, sen gaddarna väck, sen lagningar som inte är snygga, sen cykeln väck....vet att saker och ting kan ha varit betydligt värre men det är tamigfan helt jävla otroligt....jag har liksom vart ganska dyr i drift den här månaden!

jacka, mobil, MP3 = 2000+5000+1000

Nya fula gaddar = 10 000 (går som tur är på försäkringen) ?

Cykel = 500?

osså allt det andra jag gjort av med och fått (i och med mina födelsedag) så skulle jag nog gissa på att min månadskostnad för mig själv, pappa, mamma och den svenska staten troligen uppgår till 30 000....


....men man ska väl inte snåla det är väl så antar jag?


Aja, till det mer positiva så har jag haft jäkligt mycket kul också! Det ska gudarna som försöker straffa mig veta! Puss på höger kind