Dagar som denna....
...vi har dom alla, alla har vi dom här dagarna. Dagarna då ångesten över tidigare tagna beslut sköljer över oss som syndafloden. Det är dagarna då vi känner oss orklösa och det enda som står på planeringen är att sitta hemma, kanske framför datorn, med pizza, godis och tolv avsnitt av Californication. Att lyssna på evanesscenes kan också vara en utväg. Idag har jag haft en sån dag. Måste säga att det är den första på oväntat länge....det är bara att räkna bakåt 2-3 månader och dessa dagar skulle vara omöjliga att räkna med två händer. Nu har jag ont i magen (kan det vara av allt godis och pizzan?), ont i hjärtat men framförallt ont i huvudet. Det gör ont att inse att man inte är bättre än någon annan, det gör ont att förstå att man är en lika stor idiot som alla andra.
När man träffar den där personen, den där personen som inte har dom där bristerna som alla tidigare aldrig haft, ja då börjar man tveka, bli rädd. Den där personen som man inser verkligen har allt det där du tror att du har eftersökt hos någon. Den personen som faktiskt är ärlig och alltid helt öppen om både sitt liv och sina känslor. Den personen som du känner att du kommer kunna lita på. Nej, det enda man kan komma fram till av detta är att man vill vara det där offret, den där vilseledda ungen som inte hittar hem. Trygghet är kanske det största behovet hos en människa men när väl har fått den kan vi ändå inte nöja oss. Vi måste hela tiden undersöka om det inte finns något bättre, något mer passande. Från den dagen man tror man har uppnått perfektion kan det bara gå neråt säger den kloke...men vad är då perfektion? Och om vi inte kan definiera det, hur ska vi då kunna uppnå det? Och om det bara kan gå neråt när man uppnått perfektion, vill man då ha det? Detta är frågor som är helt omöjliga att svara på men ändå inte hindrar dom flesta från att ställa sig varje dag. Det är där jag kan se upp till äldre människor....dom har ställt sig dessa frågor så många gånger om i så många år. Vad har dom lärt sig av detta? Jo, att när allt kommer omkring har det ingen som helst betydelse. Det som betyder något, det är att lära sig att trivas med sin redan fångade trygghet, att inte slänga bort sitt liv på att jaga något mer som inte finns.
Citat taget från serien Californication avsnitt elva på säsong ett.
"She's highly emotional that one."
"All the good ones are."
När man träffar den där personen, den där personen som inte har dom där bristerna som alla tidigare aldrig haft, ja då börjar man tveka, bli rädd. Den där personen som man inser verkligen har allt det där du tror att du har eftersökt hos någon. Den personen som faktiskt är ärlig och alltid helt öppen om både sitt liv och sina känslor. Den personen som du känner att du kommer kunna lita på. Nej, det enda man kan komma fram till av detta är att man vill vara det där offret, den där vilseledda ungen som inte hittar hem. Trygghet är kanske det största behovet hos en människa men när väl har fått den kan vi ändå inte nöja oss. Vi måste hela tiden undersöka om det inte finns något bättre, något mer passande. Från den dagen man tror man har uppnått perfektion kan det bara gå neråt säger den kloke...men vad är då perfektion? Och om vi inte kan definiera det, hur ska vi då kunna uppnå det? Och om det bara kan gå neråt när man uppnått perfektion, vill man då ha det? Detta är frågor som är helt omöjliga att svara på men ändå inte hindrar dom flesta från att ställa sig varje dag. Det är där jag kan se upp till äldre människor....dom har ställt sig dessa frågor så många gånger om i så många år. Vad har dom lärt sig av detta? Jo, att när allt kommer omkring har det ingen som helst betydelse. Det som betyder något, det är att lära sig att trivas med sin redan fångade trygghet, att inte slänga bort sitt liv på att jaga något mer som inte finns.
Citat taget från serien Californication avsnitt elva på säsong ett.
"She's highly emotional that one."
"All the good ones are."
Kommentarer
Trackback
