Lite intressant skrivet i min blogg för ca 1 års sen....
Skrivet av Jens 2 februari 2007, klockan 12:30
Jag har en uppmaning till alla som lyssnar på musik (jag hoppas verkligen att alla verkligen lyssnar på musik också, vilken miss annars) tar er tid att lyssna på texterna i favoritlåtarna som ni lyssnar på. Jag har flera gånger hört kommentarer som "Vad då? Lyssna på texten? Bara låten är skön så är den bra!". Jag är aboslut inte den som säger att det sättet att lyssna på musik är fel, men vilken höjning en "vardags-låt" kan få om man tar sig tid och verkligen lyssnar på texten och budskapet! Det är där jag som är ateist får min frälsning.
Det kan vara alltifrån sorgsna till lyckliga texter som kan förgylla var mans vardag. Jag tillhör väl den kategorin människor som lockas av de lite mer sorgsna låtarna. Några favoriter är:
Everybody Hurts
Iris
Whiskey Lullaby
Fix you
Everything med Lifehouse
Two beds and a coffee machine
Beautiful
She will be loved
You're beautiful
One last breath
Here without you
Nothing else matters
Aliena vitia oculis videmus, nostra (vitia) in tergo (habemus) --->
"Vi ser felet i andras ögon, vi har våra egna fel på ryggen"
"Malum quidem nullum esse sine aliquo bono" --->"Det finns inget ont utan något gott"
"Pars maior lacrimas ridet et intus habet" --->
"Man ler åt sina tårar men har dem i sitt hjärta""Male parta male dilabuntur" --->
"Det som har vunnits illa, förloras illa"
"Vivat, crescat, vigeat, floreat" --->
"Må han leva, växa, bliva stark och blomstra"
"Faber est suae quisque fortunae" --->
"Var och än är sin egen lyckas smed"
Samma rastlöshet som jag fortfarande har än idag....
Skrivet av Jens 27 februari 2007, klockan 20:08"Nu har jag precis blivit klar med min supervecka som startade i Sälen hos min syrra förra helgen, tog en vända till Barcelona och fick se favoritlaget Liverpool krossa katalanerna med 2-1 och sist men inte minst bar det iväg till Tallin på kryssning i söndags. Allt detta har varit fantastiskt och minnen för livet, men nu kommer den stora frågan; Vad händer nu då?
Det känns som om jag har försakat hela mitt på en vecka och att gå tillbaka till vardagsluffen nu känns som att gå ner sig från att ha varit på nobelmiddagen för att sedan sitta på lokalkrogen Leffes och beställa in en hamburgare. Vart finns intresset till livet nu liksom? Inte det att jag pratar om något mer än en svacka som jag vet att jag kommer ur närsomhelst.
Jag dock insett att en väsentlig del av mitt liv är att ha något att längta till och se fram emot. Annars blir livet bra tråkigt...möjligen ett I-landsproblem, jag vet, men jag tycker det kännas bra tungt ändå jag. But hey, that's me..."
Lika klantig är jag också....
Skrivet av Jens 14 mars 2007, klockan 11:30"Jag är nog typiskt vad man skulle kalla en klumpig person, menar aldrig illa, men lyckas alltid sätta mig i underliga situationer där jag får skämmas. Ni vet när ni kanske sitter på tunnelbanan med en vän och ser en person som exempelvis har en enorm näsa. Du viskar något skrattandes till vännen och svaret från denne blir: "Det där är min kusin" eller något liknande.
Såna situationer fast ofta ännu mer omedvetna lyckas jag alltid sätta mig i. Igår var det dock riktigt illa. Vi satt i skolan och diskuterade genteknik och abort om det var etisk rätt eller fel osv. Efter vi hade diskuterat klart övergick diskutionen till mer allvarliga grejer om hur rökning och hur folk kunde leva i 90 år trots att de rökt hela livet. Jag kände att jag inte orkade diskutera detta så jag satte mig och läste i boken istället och slog dövörat till.
Där läste jag diskuteringsfrågor om huruvida det är rätt att abortera ett barn som man vet kommer att få liten penis, självklart börja jag fnissade, men uppmärksammade omgående hur det blev helt tyst i klassrummet och förstod att något var fel. Efteråt frågade jag en som var närvarande vad det var frågan om egentligen och då visade det sig att precis när jag började fnittra så hade en tjej berätta om någon anhörig som hade rökt hela livet, men slutat och avlidit pga. detta.
Just precis då lyckas jag sitta och skratta! Så typiskt mig. Inte menat alls och det känns lite sent att rätta misstaget.
Det är väl jag i ett nötskal det!"
Funderar fortfarande på intressanta tankar :P hahaha
Skrivet av Jens 8 april 2007, klockan 20:03"Om en bil (kan egentligen vara vilken farkost som helst) rör sig med ljusets hastighet, vad händer då om man sätter på framlyktorna?"
Tänk på den ni ;) hehe
Fortfarande kär i kärleken....
Skrivet av Jens 11 april 2007, klockan 18:53
"Jag vill bli kär. Tycker fan det är en jävla bra känsla alltså :)"
Fortfarande Mr.Ego!
Skrivet av Jens 3 april 2007, klockan 16:37"Uscha uscha, nu har jag en sån fruktansvärd ångest. Det är tom. så att jag har ångest över ångesten för tankarna är så själviska att jag blir mörkrädd. Så här ligger det till:
I hela mitt liv har jag egentligen mest haft vänner som har varit ett år yngre än mig, även om jag naturligtvis också har polare från typ gymnasiet också, men inte alls i samma kvantitet. Hursomhelst råkar det nu vara så att alla mina vänner som är ett år yngre än mig ska ta studenten i år.
Jag vill ta studenten igen, med dem också :(
Det har tom. gått så långt att jag nu, (när jag fick höra att de ska få åka studentkryssning 48 timmar (istället för mina 24 timmar förra året), och dessutom få åka på Silja Festival när vi fick åka på en gammal unken Tallinkbåt), önskar att de kommer få jättetråkigt.
Jag vill ju inte missa något!!! Sen kommer de att kunna prata tillbaka om hur kul det som hände då var och bla bla bla. Jag vill inte missa det, speciellt inte när det är typ hela min vänskapskrets som åker på det. Usch för att vara född 87!
Är man inte lite självisk då? När man tänker så?"
Följde förresten med på den där kryssningen ;) haha
