English!
Sometimes it's nice to get new perspectives in your train of thoughts, it can make you realise things you never reflected before...but sometimes it's only embarrassing to realise that you've made a mountain out of a molehill (to compare with the swedish saying "Göra en höna av en fjäder"). Often my brain knots itself around because I'm always afraid something will go wrong...It's like the basic idea of my brain...I'm always prepared to run and hide despite that I want to stay and explore whatever it can be.
Anyway, about the new perspective...."If it makes you so happy then why the hell are you so sad?" really got me on other thougths. A part of me got pleased because it sooth my doubts. The other part of me wanted to scream because my own reaction earlier. I must realise that its not an issue cause its fucking ain't an issue. Now when I've come to realise that, I'm ashamed of myself for making it an imaginary-issue. The only thing I can do right now is to answer the question...
With you I'm happy, I feel free and only just to look at you, oh my....sometimes I don't even feel worthy you because of your looks. Especially that smile, it's undescribable....and behind all that there is this wonderful girl that I've had some great moments with. And I know that there is more wonderful moments to come!
Why am I so sad? Or why the hell am I so sad? Nice strength there....It's beacuse without you and without hearing from you in a few days, I'll make up all of those crazy things in my head.....has she lost her interest in me? Have I done something wrong and so on....and I know it's crazy, but I love talking to you in everyway it's possible to talk to you, sending text-messages, talking on msn or talking on the phone...
Okey, enough of this...lets just see where the road takes us, shouldn't we?
Fyfan vilken jobbdag jag har haft idag alltså...vi var två brevbärare i Andersberg som skulle dela på tre distrikt (alltså det går normalt tre brevbärare där). Bara det är mycket extrajobb....men jag fick nog vara med om det mest extrema idag alltså....När båda vi brevbärare var klara med det egna ordinarie distriktet efter drygt 2 timmar möttes vi upp och skulle dela på det som var kvar då, alltså ett helt distrikt. Men redan vid första porten där vi möttes berättade han att han var tvungen att sticka iväg för hans morfar hade dött. Även om det naturligtvis var han som fick ta den absolut största smällen så stod jag där ensam, med redan trötta ben och visste att det skulle bli en mardröm...efter 5 timmar var jag klar med turen ute och då hade jag hunnit med att slå huvudet i den där jävla luckan till moppen, sprungit upp med fel post i fel trapphus, nära att välta moppen i en sväng, fått fel på moppen och tappat massa post...det enda som gick runt i skallen på mig var att; "jävlar, om någon vågar sig på att klaga på att jag är sen med posten nu, då blir det en rak höger!". Som tur var klarade jag mig från det....
Aja, nu blir det till att kika fussball hos Ante med grabbsen... smell you later duuuuude =)
Anyway, about the new perspective...."If it makes you so happy then why the hell are you so sad?" really got me on other thougths. A part of me got pleased because it sooth my doubts. The other part of me wanted to scream because my own reaction earlier. I must realise that its not an issue cause its fucking ain't an issue. Now when I've come to realise that, I'm ashamed of myself for making it an imaginary-issue. The only thing I can do right now is to answer the question...
With you I'm happy, I feel free and only just to look at you, oh my....sometimes I don't even feel worthy you because of your looks. Especially that smile, it's undescribable....and behind all that there is this wonderful girl that I've had some great moments with. And I know that there is more wonderful moments to come!
Why am I so sad? Or why the hell am I so sad? Nice strength there....It's beacuse without you and without hearing from you in a few days, I'll make up all of those crazy things in my head.....has she lost her interest in me? Have I done something wrong and so on....and I know it's crazy, but I love talking to you in everyway it's possible to talk to you, sending text-messages, talking on msn or talking on the phone...
Okey, enough of this...lets just see where the road takes us, shouldn't we?
Fyfan vilken jobbdag jag har haft idag alltså...vi var två brevbärare i Andersberg som skulle dela på tre distrikt (alltså det går normalt tre brevbärare där). Bara det är mycket extrajobb....men jag fick nog vara med om det mest extrema idag alltså....När båda vi brevbärare var klara med det egna ordinarie distriktet efter drygt 2 timmar möttes vi upp och skulle dela på det som var kvar då, alltså ett helt distrikt. Men redan vid första porten där vi möttes berättade han att han var tvungen att sticka iväg för hans morfar hade dött. Även om det naturligtvis var han som fick ta den absolut största smällen så stod jag där ensam, med redan trötta ben och visste att det skulle bli en mardröm...efter 5 timmar var jag klar med turen ute och då hade jag hunnit med att slå huvudet i den där jävla luckan till moppen, sprungit upp med fel post i fel trapphus, nära att välta moppen i en sväng, fått fel på moppen och tappat massa post...det enda som gick runt i skallen på mig var att; "jävlar, om någon vågar sig på att klaga på att jag är sen med posten nu, då blir det en rak höger!". Som tur var klarade jag mig från det....
Aja, nu blir det till att kika fussball hos Ante med grabbsen... smell you later duuuuude =)
Kommentarer
Trackback
