djensis

Sneglade runt lite på nätet och hittade denna lilla text på min vän Daniels presentation på Lunarstorm (haha, shit känns som det var 4 år sen man var in där)...mycket vettig text!

Den dagen kan komma då min kropp ligger vit på ett vitt lakan på ett sjukhus och läkarna fastställer att min hjärna inte längre fungerar.
Ge då mina ögon till en man som aldrig har sett en soluppgång eller kärleken i en kvinnas ögon.
Ge mitt hjärta till någon vars eget hjärta bara givit honom ändlösa dagar av smärta.
Ge mitt blod till tonåringen som drogs fram ur bilvraket så att han får uppleva och se sina barn leka.
Ge mina njurar till en människa vars liv, vecka efter vecka, är beroende av en maskin.
Ta mina ben, varje muskelfiber och nerv ur min kropp och finn en metod som gör det möjligt för ett invalidiserat barn att gå.
Utforska varje skrymsle, ta mina celler om så behövs och odla dem så att en stum pojke kan heja på sitt favoritlag och en döv flicka höra regnet smattra.
Bränn det som blir kvar av mig och sprid askan för vinden.
Om ni måste begrava något, begrav då mina fel, mina misstag, mina svagheter och fördomar.

---

Jag har faktiskt anmält mig på www.livsviktigt.se som donator om något skulle hända mig, tycker det är ett självklart beslut faktiskt....vad ska jag med mina kroppsdelar till när jag är död liksom? Sen är det också viktigt att göra ett ställningstagande på den hemsidan....du kan även neka till att vara donator där. Varför ska man det kan tyckas men det underlättar rejält för dina anhörga om det faktiskt skulle hända något. Har man skrivit in sig där behöver man aldrig sätta anhöriga i en ännu jobbigare situation vid en redan jobbig situation. 

Kan förstå om man tycker att det känns obehagligt att skriva in sig där eftersom man inte vill tänka sig själv död. Så kände jag också för några år sedan, men nu är det självklart tycker jag...även om jag aldrig skulle titta ner på någon som inte vill donera. Det är varje människas egna beslut!

haha, vad seriöst det blev =P