Tyckar'n
Enligt nyheterna på P3 har det putsats på ett förslag om avgiftsbelagd högskoleutbildning i fortsättningen. Är de skvatt galna? Vill de försöka göra ett ställningstagande och ett förtydligande om vilka dem egentligen är i alliansen? Vill de visa "borgarklassen" att de fortfarande är borgare? Jag kan omöjligt se på detta förutom att det är en skandal!
Anledningen till detta ska tydligen vara att man vill få ut mer folk i arbete tidigare. Att folk inte ska harva fast och läsa kurser de egentligen inte behöver. Så illa....
Ska studera bli en klassfråga även i detta långa land?
Det enda positiva med detta är att de faktiskt har skitit i det blå skåpet om de ens tar upp detta till votering i riskdagen....jösses så många röd/blå röstare som kommer välja det förstnämnda om de får nys om detta. Nej alliansen, befolkningen i det här landet kommer aldrig tillåta en sådan skymf....vi vill inte bli USA!
Låt ingen ta detta personligt...
Men men, det kommer sen...nu är det dags att ge upp det här inlägget...finns inget mer att ge.
"Alea iacta est"
Vad betyder det utan att slå på google?
Citat
Livet är som att vara skitnödig - påträngande och jobbigt - men ändå rätt skönt ibland.
Kort litet inlägg...
Aja, största anledningen till att ens skriver det här inlägget är Winston Churchill. Får ju inte förglömma att citera denne mångfaciterade och mycket spännande människa.
Detta citat tillhör den mer komiska varianten.
Churchill vs. Lady Astor
Lady Astor: "Herrn är ju full!"
Churchill: "Ja det må hända, men ni är ful och imorgon när jag är nykter är ni fortfarande ful!"
Winston Churchill citat
Just i detta inlägg blir det ett tänkvärt citat...
"Ju längre man kan se bakåt desto längre in i framtiden kan man se."
Nattens ångest...
Då och då kommer den tillbaka den där ångesten. Vad vill jag göra med mitt liv, vad ska jag bli när jag blir stor (är man liten när man är en dag ifrån att fylla 21 år?)? Trots vetskapen om att jag inte är ensam i denna ångestfyllda djungel av möjligheter förmår jag mig inte att lugna ner mitt lilla hjärta. Kommentarer som "Det kommer naturligt när du blir äldre.." och "Med tiden kommer du komma underfund med vad du vill bli..." har ständigt ljudit i ens närvaro. Problemet för mig är att jag aldrig har tagit till mig dessa (om man nu ska det?). För mig har det ju alltid varit självklart. Från början var det fotbollsproffs (lyckligt ovetande om min "otalang" fram till 13-14-års ålder), sedan fotbollstränare (det sprudlar inte direkt av välbetalda jobb på arbetsmarknaden) och därefter sportjournalist. Detta har förefallit väldigt naturligt för mig då jag har skrivit för sporten på båda Gävles lokaltidningar och dessutom fortfarande anser mig ha talang för det.
Problemet med journalistiken är att utbildningen som jag vill in på har väldigt höga antagningspoäng. Visst skulle jag komma in efter ett antal försök men det har jag inte tålamod för. Dessutom har jag funderat lite kring detta stressiga och vandrande arbete. Hur länge kommer jag vilja arbeta med det då? Med familj och barn i framtiden (ja, även jag har de vanliga Svenssonplanerna) är jag då villig att arbeta sent på kvällarna och vara borta från familjen i dagar/veckor? Jag är rädd för att jag inte är det.
Så nu står jag här...vad vill jag bli? Författare? Mäklare? Ekonom? Egen företagare? Ja, jag vet inte och det stör mig.
Igår natt surfade jag därför runt lite bland kurser på Gävle Högskola och Uppsala Universitet. Vill läsa något som verkligen intresserar mig. Blir troligen psykologi som kanske är det mest intressanta jag vet. Hört att det bara är psykopater som blir psykologer, det borde nog passa mig. Skämt åsido är ämnet psykologi väldigt intressant men yrket vet jag inte om det tilltalar mig speciellt mycket faktiskt. Men tror samtidigt att det kan vara ganska utvecklande och definitivt vara något extra som kan intressera framtida arbetsgivare åt vilket håll det än slutar....
Bara jag blir rik så....
Busy-man
Dagarna har varit smockfulla den senaste tiden. Dagarna som jag mestadels spenderat med en av mina äldsta vänner Robert. För det är ju faktiskt ett faktum nu, vi är sambos. Det känns bra! Vårat hem har kommit att bli ett härbärge, men jag trivs. Vill jag vara ensam är det bara att göra som jag gör nu, sätta mig i min ensamhet på rummet och bara vara.
Det är viktigt för mig det där, det där med ensamhet....jag tror jag är sådan människa som behöver mycket egen tid att sitta och fundera och filosofera. Detta kan låta konstigt men det som är skönt nu är att jag känner att det går att kombinera detta. Min vänner sitter där ute i sofforna och kikar på Vänner medan jag sitter här i min ensamhet, vill jag umgås är det bara att ta några steg så får jag även det.
Något mer som är positivt är att jag för tillfället, jag vet ju inte hur länge det håller, har fått lite extra glöd och sug efter att laga mat. För det har jag faktiskt vart ett intresse förut. Jag tycker det är mycket roligare och mer inspirerande att laga mat till fler personer än bara mig själv. Det blir jag faktiskt glad över.
I musikväg har mycket ändrats de senaste dagarna....för tillfället sitter jag och lyssnar på Celine Dion med "O Holy night" och innan det Josh Groban "You raised me up". Det får mig att rysa, vilken kraft dom har. Samma den melankoliska känslan av Enya, helt underbart!
Sedan får vi inte förglömma Rihanna med T.I "Live your Life", Guru josh project med "Infinity 2008" och Kate Perry "Hot N Cold"....
Nu bör jag lägga mig ifall någon av cheferna ringer imorron och väcker mig om jobb....ska bättra mig med bloggandet nu i alla fall. Har lite mer tid över åt det igen nu....
"Per Aspera ad Astra"
