djensis

Då och då kommer den tillbaka den där ångesten. Vad vill jag göra med mitt liv, vad ska jag bli när jag blir stor (är man liten när man är en dag ifrån att fylla 21 år?)? Trots vetskapen om att jag inte är ensam i denna ångestfyllda djungel av möjligheter förmår jag mig inte att lugna ner mitt lilla hjärta. Kommentarer som "Det kommer naturligt när du blir äldre.." och "Med tiden kommer du komma underfund med vad du vill bli..." har ständigt ljudit i ens närvaro. Problemet för mig är att jag aldrig har tagit till mig dessa (om man nu ska det?). För mig har det ju alltid varit självklart. Från början var det fotbollsproffs (lyckligt ovetande om min "otalang" fram till 13-14-års ålder), sedan fotbollstränare (det sprudlar inte direkt av välbetalda jobb på arbetsmarknaden) och därefter sportjournalist. Detta har förefallit väldigt naturligt för mig då jag har skrivit för sporten på båda Gävles lokaltidningar och dessutom fortfarande anser mig ha talang för det.

Problemet med journalistiken är att utbildningen som jag vill in på har väldigt höga antagningspoäng. Visst skulle jag komma in efter ett antal försök men det har jag inte tålamod för. Dessutom har jag funderat lite kring detta stressiga och vandrande arbete. Hur länge kommer jag vilja arbeta med det då? Med familj och barn i framtiden (ja, även jag har de vanliga Svenssonplanerna) är jag då villig att arbeta sent på kvällarna och vara borta från familjen i dagar/veckor? Jag är rädd för att jag inte är det.

Så nu står jag här...vad vill jag bli? Författare? Mäklare? Ekonom? Egen företagare? Ja, jag vet inte och det stör mig.

Igår natt surfade jag därför runt lite bland kurser på Gävle Högskola och Uppsala Universitet. Vill läsa något som verkligen intresserar mig. Blir troligen psykologi som kanske är det mest intressanta jag vet. Hört att det bara är psykopater som blir psykologer, det borde nog passa mig. Skämt åsido är ämnet psykologi väldigt intressant men yrket vet jag inte om det tilltalar mig speciellt mycket faktiskt. Men tror samtidigt att det kan vara ganska utvecklande och definitivt vara något extra som kan intressera framtida arbetsgivare åt vilket håll det än slutar....

Bara jag blir rik så....