djensis

Idag har varit en jobbig dag. En av de dagarna då jag bara vill gömma mig från omvärlden. En dag där möten med människor i vardagliga situationer upplevs jobbiga. En dag av avundsjuka....

Kylan tränger sig på, mina fingrar (ständigt dessa fingrar) börjar bli blå och stela. Vintern är påväg...

Att frysa är min akilleshäl, min svaga länk. Med kylan kommer fler obehagliga och oönskade attribut. Attribut som jag inte vill kännas vid. Attribut som gör mig svag. 

Avundsjuka var det ja. Det är här avundsjukan kommer in! Det är naturligt för oss människor att söka oss till värme när vi fryser. Att frysa fysiskt är en pina, om än uthärdligt, att frysa själsligt är ett helvete. Även när vi fryser själsligt är det naturligt för oss att söka värme, trygghet. Jag har aldrig hittat den värmen och den tryggheten jag har sökt så girigt efter. Den har aldrig kommit till mig. Vad det egentligen beror på har jag frågat mig många gånger men aldrig hittat något svar på. Det är frustrerande att se andra hitta den värmen, den tryggheten.

Mitt huvud suktar, mitt hjärta är likt en borg nästintill ogenomträngligt och robust. De höga väggarna har stoppat många "fiender" som närmat sig, "fiender" som varit nära på att ta sig in men som antingen fallit ner klättrandes upp för muren eller fullbordat klättringen, tittat ner i borgen och sedan flytt både borg och fält.

Att frysa var det ja....