Flitig liten myra...
Idag har jag varit hurtig...oj, så hurtig jag har varit! Inledde dagen lite lugnt med tvätt, bokning av taxiprov, lyckat försök (äntligen) till att få tag på mitt IMEI-nummer till luren. Sedan bar det av, och som det bar av. Köp av sim-och gymkort på fjärran och därefter 2x20 minuter simning med Palm och Robert. Både jag och Robert var som två glada idioter när vi kom hem (ni vet det här med endorfin-kickar). Mitt i vårat lilla endorfin-rus tog vi beslutet att även satsa på att träna med BK Speed, vår gamla klubb här i Gävle. Efter oerhört god mat med massa gott kött, champinjonsås och blandat potatisgratäng och pommes frites bar det av till gamla hemmahallen i Andersberg (vill även påpeka att jag hann med en del plugg också). Medan Robert kände sig tung och sliten kände jag mig pigg och alert som få. Kändes faktiskt verkligen som ett "fall framåt" som sportjournalisterna så gladeliga hade uttryckt det.
Nu jäklar känner jag mig på G och taggad på att träna, man-boobsen ska bort och följakteligen hoppas jag även på att den enda magrutan åtminstone ska få något uns av konturer inför sommaren. Måste ta och skriva mig ett träningsschema nu när jag har denna mängd av aktiviteter att välja på...tror att badminton och simning får gå först i alla fall då gymma aldrig riktigt vart min grej som ni kanske har kunnat sett på denna oerhört atletiska kropp.
Nä, men ärligt talat känns det jäkligt bra. Man känner sig så positiv och glad med livet när man tränar och det är ju faktiskt det man trots allt, in the end, strävar efter. Oavsett hur man än når den känslan så är den viktig, oerhört viktig!
Imorron ha rjag inte riktigt bestämt mig för hur det blir...ska först på lektion från 10-13 sen går tåget till fjärran för antingen lite gym (isåfall mest kondition) eller simning. Därifrån går jag med raska steg upp till Falkvägen 22 och hälsar på min käre far i någon timme sådär innan Robert plockar upp mig och vi drar iväg till Sandviken och tränar.
Aja, nu har jag "tjötat" tillräckligt på detta ställe....dags för ett avsnitt "How I meet your mother" innan det blir lite lätt studerande av den nya kurslitteraturen i sängen. God natt och sov sött min vänner....
"I've learned the hard way to never let it get that far. Because of you I never stray too far from the sidewalk, because of you I've learned to play on the safe side so I don't get hurt..."
En liten notis bara....jag tror, helt ärligt, att det inte är fysiskt möjligt att prata mer i telefon är vad Robert gör. Elin och Johanna (Olsson) pratar han väl i med timmar varje dag men det är ändå bara början på listan av folk han snackar med. Då vill jag ändå påminna om att jag har bott hemma hos min far i praktiskt taget hela mitt liv (för dom som förstår)...ja dom är roliga dom, våra telefonpratare. Nej, jag är inte bitter! I detta fallet menar jag det i och för sig....=)
God natt återigen mina vänner...
Titta så han beundrar en av ALLA mobiler som han har nött sönder! =)
