ojojoj, sent inlägg!
Ibland är man dålig på att uppdatera här och ibland rullar det på som bara den...beror lite på det där....
Jag har egentligen inget speciellt att skriva....
Imorron blir till att boka utomlandsresa iaf...ska bli så jävla skönt! Verkar luta mot att det blir den svenska klassikern Mallis! =) Vart där 2-3 gånger redan och jag måste säga att jag trivs där! Fina stränder och behaglig värme (inte riktigt lika steeeekande värme som i Ayia Napa då man svettas konstant! Och då är jag ändå ingen "svettig" person av mig)! Nää, det ska la bli wonderful =)
Men men, nu blir det sova för vi ska upp imorron och boka resan! =) tjolahopp!
Jag har egentligen inget speciellt att skriva....
Imorron blir till att boka utomlandsresa iaf...ska bli så jävla skönt! Verkar luta mot att det blir den svenska klassikern Mallis! =) Vart där 2-3 gånger redan och jag måste säga att jag trivs där! Fina stränder och behaglig värme (inte riktigt lika steeeekande värme som i Ayia Napa då man svettas konstant! Och då är jag ändå ingen "svettig" person av mig)! Nää, det ska la bli wonderful =)
Men men, nu blir det sova för vi ska upp imorron och boka resan! =) tjolahopp!
Då var vi där igen...
...söndagar....en sorgens dag. Tänk om man kunde radera bort denna eviga söndagsångest! Tänk om man kunde banka in i huvudet att söndagar ju faktiskt är en ledig dag, en fri dag, där man kan göra precis vad man vill. Inte ha den där ångesten över att ha en hel arbetsvecka framför sig och istället leva efter klyschan 'fånga dagen' och faktiskt fånga den där dagen som tar upp en sjunde del av ens liv. En sjunde del är mycket tid! Låt oss tänka tanken att man lever i åttio år....räknar man bort dom första tio åren (frågan är om man hade sån söndagsångest dom första tio åren?) så går man alltså omkring i runt tio år av sitt 80-åriga liv med söndagsångest...
....är det värt det? Knappast!
....har jag något svar på att lösa det? Hade jag haft det hade jag inte suttit och skrivit detta blogginlägg.
Man kan ju anta att ett skiftarbete möjligen skulle lösa frågan....måndag till fredag 7-16-jobb (eller halv 7 till tio i 3 för mig) är knappast varierande i alla fall. Men just idag har jag känslan av att inget speciellt är varierande i mitt liv. Det finns så mycket äventyr jag skulle vilja åka på, så många upplevelser som jag skulle vill uppleva men på något sätt har den här lilla gnuttan av falsk trygghet här hemma i Gävle (med jobbet på posten) fått mig att fastna i ett ekorrhjul....ett ekorrhjul jag vill ta mig ur snarast! Jag vill klara av att plugga det jag vill (låter mycket enklare än vad det är), vill jobba mig till det jobb jag söker och leva ett självuppfyllande liv men för tillfället finns inte den orken. Snart känner jag bara att den måste komma. MEN, ett stort men här, jag känner att jag måste känna att jag har den orken och kraften själv och inte att någon annans förväntningar eller förhoppningar tvingar in mig på något för tidigt....det tar bara mer kraft och ork ifrån mig.
Därför är jag sugen på att göra något helt galet.....som kanske att plugga mina år i Australien eller något annat schysst land. Jag tror att Uppsala faktiskt helt enkelt var för nära för att jag skulle klara av det. Detta kanske låter underligt men kanske måste man bara lämna allt hemma för att våga kasta sig ut i något nytt....i Uppsala visste jag att vilken tid än på dygnet det var kunde jag åka hem till mina vänner och min familj. Kanske gjorde det att jag hade taggarna lite utåt mot Uppsala och alla människor där. I exempelvis Australien är jag ju bara tvungen att verkligen knyta nya kontakter för att överleva. Men det är ett stort steg, ett väldigt stort steg som jag ännu inte riktigt är redo att ta. Vad har jag egentligen att klaga på här hemma? Jag har många vänner som jag alltid har kul med och kan lita på....
Slutsatsen tror jag blir att jag måste göra något själv, för min egen skull, för att känna att jag utvecklas och inte stannar och stagnerar här hemma i Gävle. Självförverkligande har alltid varit väldigt viktigt för mig och andra har varit imponerade av mitt sätt att ta tag i saker och ting för att förverkliga mina drömmar. Men numera vet jag att folk i min närhet tvivlar på mig och allra mest tvivlar jag på mig själv, tyvärr. Detta ska jag dock ändra på! Bara nu att jag, Robert och förhoppningsvis Martin troligen åker till Sälen för säsongsjobb kan nog vara en bit på vägen tror jag, i alla fall en bit på vägen bort från Gävle. Det är inte det att jag inte tycker om Gävle, jag älskar Gävle, men jag känner att jag behöver komma bort från stan ett tag nu (för att sen flytta tillbaka förevigt hoppas jag). Eller så behöver det bara hända något positivt och bra här hemma....jag vet inte....
Godnatt!
....är det värt det? Knappast!
....har jag något svar på att lösa det? Hade jag haft det hade jag inte suttit och skrivit detta blogginlägg.
Man kan ju anta att ett skiftarbete möjligen skulle lösa frågan....måndag till fredag 7-16-jobb (eller halv 7 till tio i 3 för mig) är knappast varierande i alla fall. Men just idag har jag känslan av att inget speciellt är varierande i mitt liv. Det finns så mycket äventyr jag skulle vilja åka på, så många upplevelser som jag skulle vill uppleva men på något sätt har den här lilla gnuttan av falsk trygghet här hemma i Gävle (med jobbet på posten) fått mig att fastna i ett ekorrhjul....ett ekorrhjul jag vill ta mig ur snarast! Jag vill klara av att plugga det jag vill (låter mycket enklare än vad det är), vill jobba mig till det jobb jag söker och leva ett självuppfyllande liv men för tillfället finns inte den orken. Snart känner jag bara att den måste komma. MEN, ett stort men här, jag känner att jag måste känna att jag har den orken och kraften själv och inte att någon annans förväntningar eller förhoppningar tvingar in mig på något för tidigt....det tar bara mer kraft och ork ifrån mig.
Därför är jag sugen på att göra något helt galet.....som kanske att plugga mina år i Australien eller något annat schysst land. Jag tror att Uppsala faktiskt helt enkelt var för nära för att jag skulle klara av det. Detta kanske låter underligt men kanske måste man bara lämna allt hemma för att våga kasta sig ut i något nytt....i Uppsala visste jag att vilken tid än på dygnet det var kunde jag åka hem till mina vänner och min familj. Kanske gjorde det att jag hade taggarna lite utåt mot Uppsala och alla människor där. I exempelvis Australien är jag ju bara tvungen att verkligen knyta nya kontakter för att överleva. Men det är ett stort steg, ett väldigt stort steg som jag ännu inte riktigt är redo att ta. Vad har jag egentligen att klaga på här hemma? Jag har många vänner som jag alltid har kul med och kan lita på....
Slutsatsen tror jag blir att jag måste göra något själv, för min egen skull, för att känna att jag utvecklas och inte stannar och stagnerar här hemma i Gävle. Självförverkligande har alltid varit väldigt viktigt för mig och andra har varit imponerade av mitt sätt att ta tag i saker och ting för att förverkliga mina drömmar. Men numera vet jag att folk i min närhet tvivlar på mig och allra mest tvivlar jag på mig själv, tyvärr. Detta ska jag dock ändra på! Bara nu att jag, Robert och förhoppningsvis Martin troligen åker till Sälen för säsongsjobb kan nog vara en bit på vägen tror jag, i alla fall en bit på vägen bort från Gävle. Det är inte det att jag inte tycker om Gävle, jag älskar Gävle, men jag känner att jag behöver komma bort från stan ett tag nu (för att sen flytta tillbaka förevigt hoppas jag). Eller så behöver det bara hända något positivt och bra här hemma....jag vet inte....
Godnatt!
Cityfesten avklarad!
Ja då var cityfesten avklarad...och Santosh har åkt hem. Kan inte hjälpa att det känns som att sommaren är slut nu. För mig är sommaren en glad tid. En glad tid som jag ser fram emot året runt. Därför känns det sorgligt nu när känslan är att den är över...att det är slut på det roliga nu, att den kalla, gråa och trista vintern smyger inpå en med sin kalla och otillfredsställande andedräkt. Dock tillhör jag fortfarande den här stolta skaran människor som tycker om årstiderna, tycker om att väder och vind skiftar. Det gör att man tar tillvara på varenda lite soltimme så här på sommaren, att man faktiskt njuter av såna små detaljer som fågelkvitter eller varför inte lukten av nyregnad asfalt? Vad vore dessa små vardagliga ting om man inte kunde känna saknad till dom? Jag tror på ying och yang, jag tror på motsatser och att motsatser behövs. Existerar tur om inte otur finns? Kan man veta vad lycka är om man inte har känt sorg? Jag är tveksam.....
Såg en av mina favoritfilmer förra veckan....The Butterfly Effect. Den har en lite läskig men ändå kittlande mening över sig. Har även tidigare citerat detta men jag tycker det tåls att fundera på....
The Chaos Theory
"It has been said that something as small as the flutter of a butterfly's wing can ultimately cause a typhoon halfway around the world."
Allt vi gör här i livet betyder något, vissa saker mer än andra men du kan aldrig vara säker på vilka svängar livet kommer att ta. Även så små vägval som att besluta sig för en kort promenad till affären på 15 minuter kan förändra hela ditt liv. Dessa val kan komma intuitivt (ödet?) men lika gärna spontant utan någon eftertanke. Spännande, ja visst, men är vi inte hopplöst utlämnade till slumpen? Sug på den....
Forgetting Sarah Marshall...
...yes, det är en film. Mycket bra film också förövrigt....lite lättsam sådär med lagom mycket skratt och så vidare. Såg den precis. Men jäklar alltså! Mila Kunis och Kristen Bell som är med i den, sjuuuukt fräscha! Precis min typ av tjejer, hehe....
Mila Kunis är den här oerhört dryga lationbruden i That 70s Show...där tänker jag personligen inget speciellt om henne men i den här filmen......waaawaaawiiiwahhh! =) haha.
Sen har vi Kristen Bell då från bland annat Heroes. Alltså hon är, precis som Mila Kunis, sjuuukt söt....typiskt det utseendet jag gillar på tjejer...alltså söta....viktigaste utseendefaktorn helt klart! Det som gör Kristen Bell ännu mer söt är att hon är lite skelögd....trodde aldrig jag skulle tycka det var sött/sexigt på någon någonsin men hon blir bara bättre av det tror jag =) haha....så här är hon:
Aja, så...nu har jag fått mitt dregel för ikväll....upp tidigt att göra sin plikt på jobbet imororn....tjingeling! =)
Mila Kunis är den här oerhört dryga lationbruden i That 70s Show...där tänker jag personligen inget speciellt om henne men i den här filmen......waaawaaawiiiwahhh! =) haha.
Sen har vi Kristen Bell då från bland annat Heroes. Alltså hon är, precis som Mila Kunis, sjuuukt söt....typiskt det utseendet jag gillar på tjejer...alltså söta....viktigaste utseendefaktorn helt klart! Det som gör Kristen Bell ännu mer söt är att hon är lite skelögd....trodde aldrig jag skulle tycka det var sött/sexigt på någon någonsin men hon blir bara bättre av det tror jag =) haha....så här är hon:
Aja, så...nu har jag fått mitt dregel för ikväll....upp tidigt att göra sin plikt på jobbet imororn....tjingeling! =)
Som skrivet...
...likt jag skrev i förra inlägget skiljer humöret från dag till dag. Idag hade jag en av mina värre arbetsdagar på posten någonsin (vädermässigt). Blött, kallt och blåsigt vilket förde tankarna till en alldeles för tidig höst så här i augusti. Augusti som kanske får anses vara den bästa av våra få sommarmånader i Sverige. Detta till trots är mitt humör på topp idag. Dessa dagar är underbara. Då du kan sitta på fiket med dina kollegor (något akademiskt ordval för oss postisar kanske) och bara prata om allt och ingenting i evigheter utan att tröttna. Jag har insett att jag trivs alldeles utomordentligt med mina medarbetare på posten, speciellt nu med alla dessa unga sommarvikarier.....vi har kul tillsammans.
Efter jobbet och en oerhört blöt cykeltur hem blev det en lång och skön varmdusch som nästan var obeskrivligt underbar. Därefter en lång power-nap på två timmar som gjort mig pigg så här på kvällskvisten. Nu ska jag se Hancock med Will Smith....Will Smith för mig är en av världens bästa skådespelare. Det kunde man kanske inte tänka sig efter hans långa sejour i Fresh Prince in Bel Air men det är bara fakta.
Efter jobbet och en oerhört blöt cykeltur hem blev det en lång och skön varmdusch som nästan var obeskrivligt underbar. Därefter en lång power-nap på två timmar som gjort mig pigg så här på kvällskvisten. Nu ska jag se Hancock med Will Smith....Will Smith för mig är en av världens bästa skådespelare. Det kunde man kanske inte tänka sig efter hans långa sejour i Fresh Prince in Bel Air men det är bara fakta.
Dagar som denna....
...vi har dom alla, alla har vi dom här dagarna. Dagarna då ångesten över tidigare tagna beslut sköljer över oss som syndafloden. Det är dagarna då vi känner oss orklösa och det enda som står på planeringen är att sitta hemma, kanske framför datorn, med pizza, godis och tolv avsnitt av Californication. Att lyssna på evanesscenes kan också vara en utväg. Idag har jag haft en sån dag. Måste säga att det är den första på oväntat länge....det är bara att räkna bakåt 2-3 månader och dessa dagar skulle vara omöjliga att räkna med två händer. Nu har jag ont i magen (kan det vara av allt godis och pizzan?), ont i hjärtat men framförallt ont i huvudet. Det gör ont att inse att man inte är bättre än någon annan, det gör ont att förstå att man är en lika stor idiot som alla andra.
När man träffar den där personen, den där personen som inte har dom där bristerna som alla tidigare aldrig haft, ja då börjar man tveka, bli rädd. Den där personen som man inser verkligen har allt det där du tror att du har eftersökt hos någon. Den personen som faktiskt är ärlig och alltid helt öppen om både sitt liv och sina känslor. Den personen som du känner att du kommer kunna lita på. Nej, det enda man kan komma fram till av detta är att man vill vara det där offret, den där vilseledda ungen som inte hittar hem. Trygghet är kanske det största behovet hos en människa men när väl har fått den kan vi ändå inte nöja oss. Vi måste hela tiden undersöka om det inte finns något bättre, något mer passande. Från den dagen man tror man har uppnått perfektion kan det bara gå neråt säger den kloke...men vad är då perfektion? Och om vi inte kan definiera det, hur ska vi då kunna uppnå det? Och om det bara kan gå neråt när man uppnått perfektion, vill man då ha det? Detta är frågor som är helt omöjliga att svara på men ändå inte hindrar dom flesta från att ställa sig varje dag. Det är där jag kan se upp till äldre människor....dom har ställt sig dessa frågor så många gånger om i så många år. Vad har dom lärt sig av detta? Jo, att när allt kommer omkring har det ingen som helst betydelse. Det som betyder något, det är att lära sig att trivas med sin redan fångade trygghet, att inte slänga bort sitt liv på att jaga något mer som inte finns.
Citat taget från serien Californication avsnitt elva på säsong ett.
"She's highly emotional that one."
"All the good ones are."
När man träffar den där personen, den där personen som inte har dom där bristerna som alla tidigare aldrig haft, ja då börjar man tveka, bli rädd. Den där personen som man inser verkligen har allt det där du tror att du har eftersökt hos någon. Den personen som faktiskt är ärlig och alltid helt öppen om både sitt liv och sina känslor. Den personen som du känner att du kommer kunna lita på. Nej, det enda man kan komma fram till av detta är att man vill vara det där offret, den där vilseledda ungen som inte hittar hem. Trygghet är kanske det största behovet hos en människa men när väl har fått den kan vi ändå inte nöja oss. Vi måste hela tiden undersöka om det inte finns något bättre, något mer passande. Från den dagen man tror man har uppnått perfektion kan det bara gå neråt säger den kloke...men vad är då perfektion? Och om vi inte kan definiera det, hur ska vi då kunna uppnå det? Och om det bara kan gå neråt när man uppnått perfektion, vill man då ha det? Detta är frågor som är helt omöjliga att svara på men ändå inte hindrar dom flesta från att ställa sig varje dag. Det är där jag kan se upp till äldre människor....dom har ställt sig dessa frågor så många gånger om i så många år. Vad har dom lärt sig av detta? Jo, att när allt kommer omkring har det ingen som helst betydelse. Det som betyder något, det är att lära sig att trivas med sin redan fångade trygghet, att inte slänga bort sitt liv på att jaga något mer som inte finns.
Citat taget från serien Californication avsnitt elva på säsong ett.
"She's highly emotional that one."
"All the good ones are."
