Alla dessa otaggade människor...
Gott nytt år hur som helst....för det tänker då jag ha i alla fall!
Trött kille...
Att jag är en man med temprament och känslor tror jag de flesta känner till. De senaste dagarna har nog dock varit i det värsta laget. Jag har kastats mellan hopp och förtvivlan, glädje och sorg, livfullhet och trötthet. Märkligt nog kan jag inte samla ihop mina tankar och sammanfatta dem. Tankarna för tillfället är som ett stort pussel i vilket man inte riktigt vet vart man ska börja. Pusslet bygger nog ihop sig per automatik med tiden skulle jag anta.
Som tidigare bygger dock tankarna i mångt och mycket på hur framtiden ska arta sig. Både i den relativa närtiden och den mer avlägsna framtiden. Största skulden för detta virr-varr av tankar ger jag en av mina absolut äldsta och käraste vänner Sebastian. Han gav mig en tankeställare som nästan får en till att fundera på Universums uppkomst och dess storlek. Frågor som "varför blev det så?" och "hur tog livet denna vändning?" poppar upp i mitt huvud. Oavsett promillen alkohol vid tillfället och den totala sanningshalten i hans utlåtande betydde hans ord oerhört mycket för mig. Det gav mig verkligehetsanknytning och en stor portion självförtroende. Den gamla, den oerhört drivande, målmedvetna men samtidigt fruktansvärt naiva Jens ruskade om den nya mer förvirrade och pessimistiska Jens. "Du vet vad du kan (!)", "Vill du något tillräckligt mycket kan du göra/bli precis vad/vem du vill..." uppmanade/uppmanar jag mig själv.
Helt ärligt så vet jag inte om alla av er få läsare på denna blogg har sett den sidan mig, om ni ens kan tänka er att den existerar. Eftersom jag själv inte har kunnat skönja denna sida av mig på länge förstår jag er. Nu har jag dock bestämt mig på allvar att rycka upp mig själv. Den driftiga mannen ska tillbaka. Jag skulle inte kunna leva med mig själv utan att åtminstone göra ett seriöst försök att uppnå de mål och krav som jag ställer på mig själv här i livet. Jag är den personen som Sebastian pratade om, jag vet det och jag ska med viljestyrka bevisa det för mig själv. Så är det bara, oavsett om ni anser att det här var det mest egotrippade blogginlägget i bloggvärldens historia eller inte.
Nu till något helt annat. Måste gratta min vän Adam först och främst för hans 21:a födelsedag men kanske framförallt för hans tvåårsdag utan en droppe alkohol. Det är mycket stort!
Oj, vad jag blir berörd av att se Elton Johns uppträdande med "Candle in the wind" på Prinsessan Dianas begravning. Gåshud!
Väntan på att folket ska komma... =)
Nu sitter man här och väntar på att folket ska komma....ska bli förjävla kul faktiskt. Kan bli allt emellan 20 till 30 personer här hemma i vår nystädade lägenhet. Kul med mycket folk men roligast är ändå att två av mina äldsta vänner Sebbe och Olle ska komma. Man har ju faktiskt saknat dom där två filurerna!
Sedan spelar jag faktiskt också "Fulla för kärlekens skull" i Martins ära....viktig stämningshöjare såhär inför alla människors dräggiga intåg.
Blir inte längre än så här nu...förutom att jag vill hänvisa till mitt förra inlägg jag skrev...vettigt inlägg som kanske lät väldigt bittert (som det också var) men oerhört ärligt!
Ha en bra kväll =)
Kort inlägg om en sak som irriterar mig...
Har bara en fråga....varför i hela fridens namn ska folk lägga sig i vad andra folk äter och inte äter? Jag blir faktiskt ärligt talat less på att behöva förklara för människor, varenda jävla gång också (ingen verkar komma ihåg det heller), att jag faktiskt inte äter smör, ost, leverpastej eller vad det nu än kan vara på en smörgås. Eller att jag inte tycker om julskinka eller smörgåstårta (även detta med att jag varken har senap eller ketchup på korv)....
Det tycks störa människor något alldeles fruktansvärt. För det har ju verkligen med dem att göra vad jag äter för något? De vanligaste kommentarerna är följannde:
"Men gud, äter du inte smör på mackan, gud vad torrt..."
"Men har du smakat det på senare år då?"
"Du är kräsen..."
"Ska du inte testa då?"
"Men du måste ju äta pojk..."
Varför bryr det människor för? Alltså det är väl var mans egenintresse om den vill ha senap på korven eller inte liksom....
Jag drar mig seriöst från att gå på tillställningar där jag vet att det är exempelvis smörgåstårta....för varenda jävel ska lägga sig i...
Alltså hade det varit grönsaker det hade handlat om, då hade jag till viss del kunnat förstått....
"Du missar ju massa viktiga ämnen..."
Den hade jag kunnat accepterat....
...men när det kommer till att folk ska lära mig att äta mat som totalt saknar näringsämnen och dessutom är onyttigt för kroppen....varför? Jag ser verkligen inte poängen att folk vill att jag ska lära mig dricka kaffe, ha smör på smörgåsen eller ketchup på korven....det ger ju mig ingenting??!!
Nä, det här med att lära sig att tycka om saker som är onyttiga, det kommer jag aldrig förstå mig på.
Ge fan i mig, för jag kommenterar aldrig ett ord om hur äckligt smör är för er.....så shut up!
Och ni som vill motarbeta mig, ni ska bara veta en sak....finns inte en janne att jag skulle lägga mig i frågan på grund av ert skitsnack...
Tjo för mig!
Tröööööött!
Nu är jag trött....så väldigt trött.
Ni kan tänka er att jobba på posten dessa dagar med alla julkort cirkulerandes...det är väl, tja, intressant för att försöka se det ur en mer positiv synvinkel. Men pengar, ja det tjänar jag i alla fall.
Disken står i en hög här utanför och jag vet att jag bör ta tag i den men orken finns inte där idag. Omgående efter jag slutat mitt dagsverke vid halv 5 idag blev det en joggingtur runt Sätra här för mig. Känner mig riktigt stolt faktiskt. Så oerhört skönt och så oerhört rogivande. Endorfiner, ja det är ta-mig-tusan bättre än sex (eller kombinerar man dem). Men trots allt är nog Endorfiner den enda drog som jag såhär på rak hand tycker att mänskligheten verklígen behöver (förutom smärtstillande och liknande men det hör inte hit).
Därefter bar det stresseliga iväg till min kära gamle mormor och hennes Arne i Bomhus...blev lite mackor och allmänt tjöt där. De blir ju så glada när man kommer förbi och hälsar på. Det sker tyvärr inte alltför ofta.
Morgondagen då? Ja, imorron ska alla, notera, alla julklapparna inhandlas. Sedan tänker jag även föreslå för Robert att vi julstädar hela lägenheten här, så vi kan vara nöjda och belåtna när vi försvinner iväg på julaftonsmorgonen. Har dock på känn att det blir en tuff dag.
Om ni har missat det så är det i alla fall dagen före dagen före dopparedagen...
Tänkte bara konstatera återigen hur jag fungerar som människa. Jag är verkligen all in or nothing. Det har sina fördelar, det har sina nackdelar men oavsett om det är övervägande positivt eller övervägande negativt är det så jag är som människa....deal with it....
God Jul!
Slentrian...
Allt känns lika, allt känns bekant, ingenting överraskar. Trots ofta mycket händelserika helger med oerhört oväntade vändningar och slut. Tyvärr är jag rastlös såhär numera. Händer det inget riktigt speciellt, kanske en liten resa, en kryssning eller varför inte ett change of working place, så blir jag rastlös....jag vill få ut mer av livet.
Min bästa postis Danne och min kusin Micke ska iväg och provjobba i Norge den 20 januari....de hoppas på att tjäna cirkus 40 000 norska kronor i månaden som bärhjälp där borta. De ska bära fisk, upp till 50 kilo tunga lådor. De frågade mig och eftersom min rastlöshet först säger "Gör DET(!)" så funderade jag seriöst på att följa med. Men Jens, helt ärligt...du med din späda kropp? Hur skulle det gå? Bruten rygg efter första dagen? Nä, förnuftet tog mig till fånga och nu sitter jag här....rastlös som få.
Intalar mig själv att känna lugnet nu ett tag då pluggarfröet troligen sätts nästa sensommar....då jäklar! Tänk om mina drömmars mål i Sundsvall skulle bli verklighet?! Då måste lilla Jens ta vara på chansen denna gång!
En mer positiv konsekvens av denna slentrian är att Jens äntligen har fått lite träningsmanér i sig igen...taggad som få på att bli fit nu....femte dagen i rad som jag har tränat idag och det blir nog en liten joggingtur imorron också....inte för hård, för jag vill inte tröttna, men lite lagom sådär som inte tar alltför lång tid heller. Hittils har jag snittat cirkus 20-23 minuter på joggingturerna och det är för mig alldeles lagom....då utför jag passet i alla fall.
Något som jag däremot inte förmår mig att göra är armhävningar, sit-ups och rygglyft....det är lite tråkigt eftersom denna kroppen skulle behöva en och annan muskel med växtvärk.
Var förresten och solade för första gången sedan förra vintern/våren idag....känns bra...sett några kort på mig på senare tid och jag börjar se förskräckligt blek ut. Sen är det ju faktiskt helt underbart skönt att sola också, finns nog inget ställe på jorden som kan få mig i törnrosa-sömn så snabbt som ett solarie....riktigt skönt faktiskt.
Hörde en intressant fråga på P3 förra veckan...frågan lydde..."Om du skulle få välja en låt som skulle symbolisera ditt liv, som du känner att, den här låten är jag, vilken låt skulle det vara?"
Eftersom jag oftast analyserar och identifierar mig med texter i negativa tankar och funderingar är det oftast där jag känner igen mig...och där finns det en självklar etta, eller kom precis på att det egentligen finns två ettor (enbart för att Iris är så jävla grym)....
Coldplay - Fix You
When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse
And the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
Could it be worse?
Lights will guide you home,
And ignite your bones,
And I will try to fix you,
High up above or down below
When you're too in love to let it go
But if you never try you'll never know
Just what you're worth
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Tears stream down your face
When you lose something you cannot replace
Tears stream down your face
And I
Tears stream down your face
I promise you I will learn from my mistakes
Tears stream down your face
And I
Lights will guide you home
And ignite your bones
And I will try to fix you
Goo Goo Dolls - Iris
And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
Vore intressant att få höra någon av er läsares låtar?
Manhoeeee
Lukas och BD skapade en epok....
Det första som slog mig var hur sagolikt detta Göteborgsband faktiskt var. Försupna, vilsna och med interna bråk som skulle få Oasis bandgemenskap att närmast likna ett PRO-möte sålde bandet varken skivor eller hade några spelningar (dessutom hade detta rykte sipprat ut i musikbranschen). Framtiden såg knappast ljus ut.
Det fanns dock en man som lyssnat på deras musik och förstått sig på det exellenta sammanspelet av den melankoliska indierocken och den samtidigt energigivande pop:en. Mannen vid namn Lukas Moodysson regisserade tidigare en av deras videor och för han, var Broder Daniel det självklara valet som musik i hans nästkommande samhällsskildring Fucking Åmål.
Som jag ser det startade Broder Daniel och Lukas Moodysson tillsammans en epok, en era här i Sverige. 1998, året då Fucking Åmål slog hela Sverige med häpnad (och även Broder Daniel tack vare filmen), skiljde sig ganska mycket från den verklighet vi lever idag. Tänk tillbaka tio år när du såg filmen och föreställ dig hur dina tankar gick då....
Visst var filmen lite läskig, lite skrämmande med sin öppna inställning till homosexualitet, sex och kanske framförallt sin skildring av ungdomens ofta förekommande suicidala tankar? Dessa ämnen som ständigt hyschats ner och förnekats av den stora massan blev plötsligt ett hett diskussionsämne. Fucking Åmål öppnade ett nytt forum som från då tills idag har breddat synen och framförallt öppenheten i samhället. Att inte acceptera homosexualitet är att vara förlegad idag. Det var det knappast då. Folk visste att det förekom och visste att det fanns, men det var inget som man diskuterade på öppen gatan.
Det viktigaste som filmen banade väg för var ändå att självmord blev accepterat som ett problem i samhället. Som en struts stack man tidigare ner huvudet i sanden för denna, alldeles för utbredda, samhällsepidemi. Med det fruktansvärda antal människor som begår självmord, då som nu, går det inte att blunda för detta problem och som jag ser det gick Fucking Åmål i bräschen för åtminstone en förbättring på området (även om det naturligtvis fortfarande behövs förbättras oerhört mycket mer).
Enligt mig gör Broder Daniel filmen Fucking Åmål och Fucking Åmål gör bandet Broder Daniel....perfect match....
Broder Daniel - When we were winning
oh when we were seventeen
oh life was like a film
when we were seventeen
the sky was always tangerine
we ran through streets at night
under starlight
we ran through streets at night
when we were winning
oh wild was the world
and wild we burned
we were kings of the streets
not yet beaten by defeats
but now it's hard to see
through a fog of memories
but I remember
when we were winning
now my friends are unemployed
not needed in this world
pushed down by this town and always turned down
but in dreams at night
they can sometimes recall
when we were heroes
when we were winning
what have we done to our lives?
we could've been anything
we gave it our love for what?
this is the time
oh it's in the air at night
there's a wind coming in
the days dying
oh it's so beautiful
there's something happening somewhere
I take the bus in to town
all I see is laughing
and we are winning
suddenly I grow older
young boys I haven't lived yet
before tonight's the memory
let's go out
I'm still young
Läs texten...det är nästan så man tror man känner igen sig...
Tung dag
Det var länge sen allt kändes så tungt....
Det är ingen sen söndagsångest på en måndag, det är verkligt, det är djupt. Arbetsdagen var den längsta någonsin.
Helt omöjligt att förklara här på någon timme eller två. Det är alldeles för invecklat och komplicerat för att kunna återge med några korta rader.
Näe, ingen idé....på med en mörk och dunkel gråtfilm så mår man för stunden bättre...
Tror visst Perfect sammanfattar det hela ganska bra....
Yin och yang
Efter en mycket trevlig, men också mycket märklig helg var jag idag och hade första adventsfirande hemma hos mamma. Trevligt att träffa en hel del av min stora släkt. Men usch, jag fick ont i mitt hjärta idag.
Marianne, Hasses mor och Martins farmor kan vara en av de mest generösa och snällaste människor jag någonsin har träffat. Hon som precis har gått igenom stor sorg när hennes man Rune dog, tänkte ändå på mig och gav mig en sen födelsedagspresent. En chokladkaka och 300 kronor. Även om jag var väldigt nöjd över gåvorna så betydde just i detta fallet symboliken så oerhört mycket mer för mig. Det berörde mig.
Sedan gick jag över till far min och umgicks lite med honom och min kära syster Alicia. Alicia hade varit på skyltsöndagen (visst var det väl det?) på stan och spelat på chokladhjul med sin kompis Josefine. När jag öppnade dörren för henne såg jag bara hur ögona lyste....hon hade vunnit två stora chokladkartonger på två försök. Var länge sedan jag såg någon så lycklig.
Genom hela sitt än så länge relativt korta liv har syster min också alltid varit oerhört generös och givmild med allt....detta visade hon återigen idag då hon gav hälften av sin choklad till kompisen Josefine...hur många 11-åringar skulle göra samma sak?
Dock tyckte jag lite synd om henne....hon har tydligen godisförbud nu. Stackarn får ju inte äta godis så innan hon får äta godis igen så lovar jag att hon redan bjudit bort all sin choklad...pappa är nog inte sen på att tacka ja misstänker jag...
Sedan till något lite mer allvarligt....
Varje vuxen människa har rätt att göra precis vad de vill med sitt liv, det tycker jag! Men nu pågår något som jag tror inte kommer leda till något gott för någon, tror detta kan få konsekvenser som ingen är beredd på....
Världens bästa låt med världens bästa text....
Goo Goo Dolls - Iris
"And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything seems like the movies
Yeah you bleed just to know your alive"
