djensis

...spela fotboll

...äta glass

...ta en öl vart nu än det kan vara

...grilla

...bada

...köpa nya kläder

...leva i nuet (lätt hänt att man lever i längtan på hösten och vintern)

...umgås med utvalda personer

...bara allmänt gå runt och le

...tänka på hur viktig hösten och vintern är trots allt (för annars vore väl inte våren och sommaren en sådan stämningshöjare?)

...ta en runda på stan och se alla vackra lättklädda tjejer

...sätta på mig shorts och en skjorta och bara njuta av livet

...inte sitta vid datorn (och ändå gör jag det? hmm...)

...skrika ett vårskrik som Ronja

...lyssna på klassisk (oftast svensk) sommarmusik som Öppna Landskap, allt vad Gyllene Tider gjort, Magnus Uggla (framförallt Trubaduren), Håkan Hellström och några utvalda favoriter från Tomas Ledin

...hänga på en festival

...slutligen hänga med utvalda personer i "bollan" "


Så det så! =D

Jag har en uppmaning till alla som lyssnar på musik (jag hoppas verkligen att alla verkligen lyssnar på musik också, vilken miss annars) tar er tid att lyssna på texterna i favoritlåtarna som ni lyssnar på. Jag har flera gånger hört kommentarer som "Vad då? Lyssna på texten? Bara låten är skön så är den bra!". Jag är aboslut inte den som säger att det sättet att lyssna på musik är fel, men vilken höjning en "vardags-låt" kan få om man tar sig tid och verkligen lyssnar på texten och budskapet! Det är där jag som är ateist får min frälsning.

Det kan vara alltifrån sorgsna till lyckliga texter som kan förgylla var mans vardag. Jag tillhör väl den kategorin människor som lockas av de lite mer sorgsna låtarna. Några favoriter är:

Everybody Hurts

Iris

Whiskey Lullaby

Fix you

Everything med Lifehouse

Two beds and a coffee machine

Beautiful

She will be loved

You're beautiful

One last breath

Here without you

Nothing else matters

"Vi ser felet i andras ögon, vi har våra egna fel på ryggen" 

"Malum quidem nullum esse sine aliquo bono" --->

"Det finns inget ont utan något gott"

"Pars maior lacrimas ridet et intus habet" --->

"Man ler åt sina tårar men har dem i sitt hjärta"

"Male parta male dilabuntur" --->

"Det som har vunnits illa, förloras illa"

"Vivat, crescat, vigeat, floreat" --->

"Må han leva, växa, bliva stark och blomstra"

"Faber est suae quisque fortunae" --->

"Var och än är sin egen lyckas smed"

---

Samma rastlöshet som jag fortfarande har än idag....

Skrivet av Jens 27 februari 2007, klockan 20:08

"Nu har jag precis blivit klar med min supervecka som startade i Sälen hos min syrra förra helgen, tog en vända till Barcelona och fick se favoritlaget Liverpool krossa katalanerna med 2-1 och sist men inte minst bar det iväg till Tallin på kryssning i söndags. Allt detta har varit fantastiskt och minnen för livet, men nu kommer den stora frågan; Vad händer nu då?

Det känns som om jag har försakat hela mitt på en vecka och att gå tillbaka till vardagsluffen nu känns som att gå ner sig från att ha varit på nobelmiddagen för att sedan sitta på lokalkrogen Leffes och beställa in en hamburgare. Vart finns intresset till livet nu liksom? Inte det att jag pratar om något mer än en svacka som jag vet att jag kommer ur närsomhelst.

Jag dock insett att en väsentlig del av mitt liv är att ha något att längta till och se fram emot. Annars blir livet bra tråkigt...möjligen ett I-landsproblem, jag vet, men jag tycker det kännas bra tungt ändå jag. But hey, that's me..."

---

Lika klantig är jag också....

Skrivet av Jens 14 mars 2007, klockan 11:30

"Jag är nog typiskt vad man skulle kalla en klumpig person, menar aldrig illa, men lyckas alltid sätta mig i underliga situationer där jag får skämmas. Ni vet när ni kanske sitter på tunnelbanan med en vän och ser en person som exempelvis har en enorm näsa. Du viskar något skrattandes till vännen och svaret från denne blir: "Det där är min kusin" eller något liknande.

Såna situationer fast ofta ännu mer omedvetna lyckas jag alltid sätta mig i. Igår var det dock riktigt illa. Vi satt i skolan och diskuterade genteknik och abort om det var etisk rätt eller fel osv. Efter vi hade diskuterat klart övergick diskutionen till mer allvarliga grejer om hur rökning och hur folk kunde leva i 90 år trots att de rökt hela livet. Jag kände att jag inte orkade diskutera detta så jag satte mig och läste i boken istället och slog dövörat till.

Där läste jag diskuteringsfrågor om huruvida det är rätt att abortera ett barn som man vet kommer att få liten penis, självklart börja jag fnissade, men uppmärksammade omgående hur det blev helt tyst i klassrummet och förstod att något var fel. Efteråt frågade jag en som var närvarande vad det var frågan om egentligen och då visade det sig att precis när jag började fnittra så hade en tjej berätta om någon anhörig som hade rökt hela livet, men slutat och avlidit pga. detta.

Just precis då lyckas jag sitta och skratta! Så typiskt mig. Inte menat alls och det känns lite sent att rätta misstaget. 

Det är väl jag i ett nötskal det!"

---

Funderar fortfarande på intressanta tankar :P hahaha

Skrivet av Jens 8 april 2007, klockan 20:03

 "Om en bil (kan egentligen vara vilken farkost som helst) rör sig med ljusets hastighet, vad händer då om man sätter på framlyktorna?"

Tänk på den ni ;) hehe

---

Fortfarande kär i kärleken....

Skrivet av Jens 11 april 2007, klockan 18:53

"Jag vill bli kär. Tycker fan det är en jävla bra känsla alltså :)"

---

Fortfarande Mr.Ego!


Skrivet av Jens 3 april 2007, klockan 16:37

"Uscha uscha, nu har jag en sån fruktansvärd ångest. Det är tom. så att jag har ångest över ångesten för tankarna är så själviska att jag blir mörkrädd. Så här ligger det till:

I hela mitt liv har jag egentligen mest haft vänner som har varit ett år yngre än mig, även om jag naturligtvis också har polare från typ gymnasiet också, men inte alls i samma kvantitet. Hursomhelst råkar det nu vara så att alla mina vänner som är ett år yngre än mig ska ta studenten i år. 

Jag vill ta studenten igen, med dem också :(

Det har tom. gått så långt att jag nu, (när jag fick höra att de ska få åka studentkryssning 48 timmar (istället för mina 24 timmar förra året), och dessutom få åka på Silja Festival när vi fick åka på en gammal unken Tallinkbåt), önskar att de kommer få jättetråkigt.

Jag vill ju inte missa något!!! Sen kommer de att kunna prata tillbaka om hur kul det som hände då var och bla bla bla. Jag vill inte missa det, speciellt inte när det är typ hela min vänskapskrets som åker på det. Usch för att vara född 87! 

Är man inte lite självisk då? När man tänker så?"

Följde förresten med på den där kryssningen ;) haha

Nu är Jens sliiiiiiiiiiiiiiten! Har enormt mycket att städa och är tröttare än tröttast! Men fyfan alltså...sms-kungen! Man är bra pinsam vill jag lova! hahaha...Robert och Elin fick sig ett gott skratt iaf :P Dessutom skickade jag sms till hemtelefonen mitt i natten! Inte okej!

Vilket jävla gäng det blev igår då! Hur många som helst osså helt plötsligt dyker Olle upp där också....kul =) haha, känner att jag inte skriver nått sammanhängande alls nu men det är väl ungefär som jag känner mig också....osammanhängande!

Undra hur mitt schema ser ut nästa vecka??

Åh, jag har ångest! Nej...innan det blir städning ska jag kika lost och film och laga lite mat tror jag....men vågar inte gå ut i korridoren! Gonatt!

"I don't mind spendin' every day out on your corner in the pouring rain....look for the girl with the broken smile...ask her if she wants to stay a while and she will be loved"

"Fråga
Min trumhinna har spruckit på grund av en öroninflammation. Hur lång tid tar det innan trumhinnan är läkt, och tills jag har normal hörsel igen?

Svar
När örat slutat rinna och det gått ytterligare ett par dagar så brukar hålet vara läkt. Hörseln kan vara påverkad en längre tid. Ibland kan lockkänsla förekomma i någon månad."

Suck!

"Under läkningen, som brukar ta runt 4-6 veckor eller mer, är det vanligt att man har lockkänsla av och till och även att det tjuter till i örat då och då."

Suck!

3 månader läste jag också någonstans innan hörseln är hel tillbaka! okej bara att räkna ner nu då....90 dagar - 6 dagar....hmmm...bara 84 dagar kvar innan jag hör som jag brukar! Lagom till EM! Hallelujah! Hehe, blir intressant med konserten 29 mars då :P

Åh, vad jag bara vill försvinna ut i världen i typ 4 månader nu alltså...alltså komma iväg...uppleva massor med nytt...och framförallt känna längtan till vardagen igen...då när man bara suktar efter det liv jag lever nu....skolarbete, mkt tråkig fritid och festande på helgerna. Jag menar...vafan har jag gjort idag egentligen? Vaknat...kikat film.....lagat mat.....suttit vid datorn.....kikat dokumentär.....kikat tv snart....osv... ---> Vad händelserikt alltså! Tur att jag är rätt tålig med sånt här och väldigt sällan blir sådär olidigt rastlös.

to be updated....ska kika tv nu som skrivet!

Jepp, idag har jag avverkat två "odödliga klassiker" som alla säger att man måste se....först Pulp Fiction som många antyder ska vara det bästa filmen någonsin och sedan Pianisten som även den ska ligga där i toppen nåsonstans...

Om jag börjar med Pulp Fiction....den var faktiskt jäkligt mycket över förväntan för mig, jag är ju ingen direkt actionfantast så jag har aldrig heller liksom haft något intresse av att se den...men hör och häpna den var faktiskt jävligt cool måste jag säga....en 4 på det så väl använda femgradiga skalan.

Sedan Pianisten då som jag precis blev klar med...den förstod jag innan att jag skulle tycka om vilket jag också gjorde...Adrian Cohen som fick Oskar för sin huvudroll i denna spelade också precis så bra som man kan förvänta sig av en oskarsvinnare. Riktigt grym var han! Som förväntat var också filmen i sig riktigt grym både på gott och ont. Den speglade verkligen illustrationen av andra världskriget så som man själv relaterar det men ändå kan jag känna att mycket är bara siffror i huvudet när man läser om det. 9 miljoner judar dog och man tänker, usch vad fruktansvärt men man kan inte riktigt sätta sig in i det...Roman Polanski (regissören) får en verkligen att se detta ur ett mer down-to-earth-perspektiv och det är fruktansvärt ibland...värsta scenen i filmen är när tyskarna stormar ett hus i Warszawa och säger åt alla judar runt ett bord att ställa sig upp....när en gammal man i rullstol (av förklarliga skäl) inte kan ställa sig upp tar två tyskar tag i rullstolen och bär ut honom på balkongen och släpper honom. Den scenen alltså, den är så sjukt stark och sätter sig verkligen i alla fall i mig.

Alltså att människor kan vara så oerhört grymma mot varandra och sedan bara gå hem och sova på natten är något som verkligen förundrar mig....man brukar ju säga att det oftast krävs en psykiskt sjuk människa för att klara av att döda en annan människa, men frågan är om det verkligen är sant....det var så många som backade upp Nazisterna i Tyskland och det är helt omöjligt att alla dessa människor kan vara psykiskt sjuka! Hur fan kunde dessa människor sova gott om nätterna? Nää, det är helt sjukt! Krig har ett förödande inflytande på människor!

Hehe, fan va mina inlägg har varit uppiggande och glada på senaste tiden känner jag :P hehe....men det blir oftast så att man skriver blogginlägg när man vill få ut nånting som man går och tänker på....

BTW, Pianisten ska få ett betyg också...även den får en 4:a av 5 möjliga.

Två riktigt bra filmer men om jag jämför dessa med några filmer som för mig är givna 5:or (exempelvis, Forrest Gump, Nyckeln till Frihet, Den gröna milen och Remember the titans) når ingen av dom riktigt upp i den klassen...men det är inte långt ifrån vilket bör vara ett tillräckligt argument för alla att se dessa filmer (Pianisten förstår jag om man står över för den är verkligen inte för "känsliga tittare").

Aja, nu är det väl dags att krypa ner i sina sköna säng och filosofera i sin ensamhet....imorron är det oppositonsmöte med min grupp innan den slutliga oppositionen på onsdag....måste bara citera Oasis "Stop Cryin Your Heart Out"...så vackert!

"Cause all of the stars are fading away, just try not to worry you'll see them someday..." ---> Lite likt mitt latinska favoritcitat som även pryder den här bloggen "Per Aspera ad Astra" ---> "Genom Svårigheter mot Stjärnorna"

ciaaao! Eller jaaaa, eftersom det här inlägget har vart så DOWN så måste jag sprida lite glädje också ;P haha

"I am your brother"

Ni som såg American Idol hoppas jag fick er ett gott skratt iaf :P haha

När jag vaknade imorse hade jag såååååånt jävla lock för örat och ont som fan gjorde det så jag testade att tryckutjämna...tror ni det var smart eller? Det gjorde så ont att jag bara låg och skrek i kudden och så fort jag kände mig kapabel till det sprang till badrummet och knaprade i mig alvedon.

Det var sjuuuk smärta! Så jag ringde mina arbetspolare och sa att jag inte kunde komma och möta upp dom men att jag skulle göra det de var tänkt att jag skulle göra. Fyfan det var inte lätt...fick tårar i ögona för att det gjorde så ont och samtidigt var jag tvungen att göra skolarbete! Efter några alvedon igen mådde jag bättre i ca två timmar sen vart det bara värre och värre....visste inte vart jag skulle ta vägen! Låg och bet mig i fingret för att hoppas på att den smärtan skulle ta över för en liten kortis men det hjälpte fan inte....till slut somnade jag en stund iaf och mådde kasst när jag vaknade men var tvungen att gå och handla...köpte lite mörkchoklad, ananas, juice, c-vitaminbrusisar (känns som att jag behöver dom då det verkar som att mitt immunförsvar är sämre än en treårings) osså lite andra basvaror....

Efter jag hade handlat frågade jag oskar om han visste om nån hälsocentral i närheten och han frågade varför jag ville veta det så jag svarade att jag hade öroninflammation...han svarade: "DU, om du hade öroninflammation så hade inte du stått upp just nu! Du har bara massa kall luft i örat" Jag tyckte typ: "Man behöver inte få feber av öroninflammation, tro mig jag har haft det ganska många ggr i mitt liv..." Då verkade det som han kände att han kom närmre mig för han faktiskt också var ett öronbarn när han var liten....liten småsur för att han inte trodde mig gick jag in i rummet och kände hur allt bara släppte och det bara forsade ur massa vätska ur örat....första tanken var, säg inte att Oskar hade rätt typ! Typ att jag bara hade lite vatten i örat eller nått för det gjorde mindre ont då när det släppte...men nu sitter jag här klockan 23:16 och har en papperstuss i örat för att det fortfarande rinner!

Tyckte det verkade skumt att det rann så länge och så mycket så kikade upp det på internet och symptomen var tydliga! Trumhinnan hade spruckit! Det första jag gjorde var att ringa farsan och sen sjukrådgivningen...

Sjukrådgivningstanten säger typ direkt att: "Se till att inte få in vatten i örat!". Vet ni vad Jens två timmar tidigare hade gjort? Jo, duschat och tvättat örat! SMAAAAAAART JENS! Och det värsta var att jag inte vågade erkänna för tanten att jag hade gjort det!

Senaste nytt nu är att jag blöder i örat också! :O Fan man blir ju lite orolig alltså, men pappa sa att det är bara för att trumhinnan har gått spruckit! Så jag litar på honom! Imorron kl 08:00 ska jag iaf kika upp det på dragarbrunnsgatan 70 eller samaritssjukhuset som det heter! 07:20 går bussen!

HAHA, det här måste vara det mest ointressanta inlägget någonsin men jag hade inget bättre för mig så! Men nu är det väl dags att ta två alvedon och försöka somna! Hoppas det blir bättre imorron och fan får jag penicillin har jag ju inte råd att betala det =/ skit också! Aja...shit happens....goooooo naaaaaaattt!

OFFICIELLT KRIG!