djensis

Den digitala klockan står på 01:50 nu när jag påbörjar detta inlägg. Inga speciella tankar idag egentligen, tänkte bara berätta om min mycket trevliga dag.

Sov ut och kände mig oerhört positiv när jag vaknade eftersom min visdomstandjävel äntligen kändes mycket bättre. Efter detta konstaterande hällde jag i mig den resterande nyponsoppan (som jag har levt på sen i måndags) och tog mig en rask och mycket skön promenad med Robert upp till Hemlingby och tillbaka. Det var en bra och behaglig start på dagen. Efter det vart det också den sista burken av viktväktarnas glulaschsoppa (den var billigast). Väldigt gott faktiskt....borde ni testa som en rätt enkel och billig lunch.

Därefter kom ett mycket trevligt och glädjande telefonsamtal från Martin (Murtah) som frågade om "vi inte skulle leka?". Det tyckte jag var en mycket god idé så då gav jag förslaget att vi skulle traska ner på stan och kika på en jacka (eller rock som Hasse insisterade på att det var) åt mig....om ni inte har märkt det och blivit förblindade av det vackra vädret på dagarna så är det faktiskt fruktansvärt kyligt och kallt på nätterna numera.

Efter att ha vart in i de flesta av "mina" butiker slutade det med att vi "vågade" oss in på Klädpiraterna...detta är ett stort steg för mig förstår ni! Till min förvåning kostade kläderna där inne knappt något mindre än i "de vanliga butikerna" så raskt sprang därifrån in till HM. Där hittade jag nästan en kopia av min gamla rock dock att den här var 1200 kronor billigare....självklart slog jag till! Mycket nöjd över mitt köp förövrigt!

Blev även ett gäng kallingar och en halsduk, en halsduk som dock min uppmärksamma mamma hemma lade märke till att hon i kassan inte hade tagit bort larmet på! Attans bananer! Klant-kassörska! Om jag inte vill ha färg på min fina halsduk måste jag bege mig till HM imorron också och få dom att ta bort den....dock lite orolig för det ska pipa, vet inte varför det inte gjorde det när jag gick igenom idag? Hade hon avlarmat det tro? Även fast själva grejen är kvar? Äh, jag vet inte hur det där funkar.

Jaja, efter det så beslutade jag och Martin oss för att köpa pizza på Alps Pizzeria, som förövrigt troligen har Gävles bästa pizzor. Det var väldigt, väldigt gott då den var min första fasta mat sen i söndags. Nyponsoppa, Gulaschsoppa och glass har ju varit min föda de här dagarna. Det tog dock halva tiden för Martin att käka upp sin pizza....jag måste fortfarande ta väldigt småbitar och koncentrera mig ganska mycket för att inte tugga på fel sätt.

Efter det bar det hem till Martins lya där jag fick träffa hans 11 veckor gamla kattunge...hehe, de är bra söta när dem är små katter! Sen gick vi upp en trappa med katten till Neff och hans fästmö (låter inte det väldigt uråldrigt?) Linda och umgicks lite med dem. Fick även åka med Neffs nya pärla...en Mazda från 2008....jäkligt fräsch och ett jävla tryck i den...skulle nog fan knappt våga köra den!

Vi kikade även på idol och efter det körde Martin hem mig. Blev hemma en liten kortis innan Ante och Robert hämtade upp mig och tog en liten tur....slutade med att vi kikade på någon skum film med Colin Farell hemma hos Ante....rätt komisk faktiskt!

Och nu, nu sitter jag här och klockan har nu hunnit blivit 02:16....

Väldigt onödigt inlägg må hända men jag orkade inte bara gå och lägga mig....nu blir det nog till att läsa lite sportmagasinet! Imorron när jag vaknar upp har jag en ny dag framför mig som jag antar kommer vara rätt lik gårdagens....en promenad och besöka stan...

Sov sött min änglar! =)

Tjingeling!

Det verkar uppenbarligen så...folk håller reda på mig. Besökarna här på bloggen har dubblats ungefär sju gånger om nu när vi kommit hem från Magaluf.

Magaluf ja...det var grymt! Sol i princip hela tiden och bara umgås med polarna. Nä, det var jag värd! Problemet är bara att jag känner att jag mycket väl kan vara värd 2-3 veckor till åtminstone....vill verkligen inte hem till ett kallt och trist Sverige. Även om jag verkligen trivs här i Gävle och Sverige så känns allt väldigt slentrian...samma mönster och samma rutiner. Det livet är ingenting för mig just nu känner jag. Jag vill se saker, upptäcka saker och bara känna att jag lever utan massa krav och förväntningar...

Jaja, jag är inte missnöjd med något speciellt eller så...är bara nyfiken på nya erfarenheter och nya möjligheter.

Ikväll blev det till att gråta i alla fall! Jag, Mamma och Hasse kikade på den gamla klassikern "Pay it Forward" eller "Skicka vidare" som den heter på svenska. Helt seriöst har jag sett den 8-9 gånger minst och varje jävla gång fäller jag tårar i slutet....det är bara så sjukt känslomässigt slut på den. 

Ja, det var bara en väldigt kort uppdatering om mitt liv såhär strax efter midnatt en söndag. Nästa gång jag skriver misstänker jag att det snarare blir lite mer funderingar och frågor kring intressanta saker...tjingeling! 

Inatt bär det iväg....Magaluf...som jag har längtat...som jag har tyckt att den här resan kommit perfekt! Det finns liksom inget att klaga på, livet rullar på som det ska och problemen hopar sig inte direkt. De här resan känns därför väldigt läglig. Men som vanligt i mitt liv får allting liksom inte vara för perfekt, man måste ju veta att man lever liksom....feber och en jätteförkylning är min uppladdning inför Magaluf! Inte första gången heller som jag blir sjuk när det händer något speciellt....det känns mer som en vana än en ovana.

Men men, jag ska inte gräva ner mig för det, det går över! Det löser sig sa tanten som sket i vasken! =)

Jaja, nu måste jag packa resväskan min! För, som sagt, Magaluf hägrar =)

Att skriva att Lars Winnerbäck dunkar i högtalarna vore helt fel....jag skulle nog beskriva det som att han sträcker ut en hand och klappar mig på ryggen...han säger: "Det här löser sig ska du se...."

Att jag ens skriver detta förvånar mig. Om Ulf Lundell hyllar brännvin och öppna landskap hyllar Lars Winnerbäck (jo, de brukar jämföras dessa två) ironi och ensamhet. Men han gör det så bra den där rödhåriga, skäggiga mannen från Linköping. Att lyssna på Lars Winnerbäck är för mig jämförelsevis som att beskåda en sprakande eld en ruggig och kall höstkväll. Eller möjligen att höra och försvinna in med både blicken och tankarna i en forsande bäck som skruvar sig ner för en svagt lutande stensluttning. Du vet att världen väntar där utanför men just då, just i den stunden, existerar inget annat än bara du och dina tankar. Dina tankar som för en gångs skull sakta och successivt bearbetas ner till de minsta beståndsdelarna. Här existerar ingen tid. Här existerar bara du.

Detta är healing och terapi för mig. Själslig rening tror jag de rätta orden är....

Alla människor behöver de här stunderna. Såväl den vilsna och nyss fyllda tonåringen som den livströtta farmorn vars enda livsgnista och glädje existerar i ögonen på hennes oskuldsfulla och livsbejakande barnbarn. Jag skiljer mig naturligtvis inte från mängden. Lars Winnerbäck är bara ett av många sätt för mig att nå till den känslan. 

Intressant är hur vi alla har fullständigt olika sätt att komma dit. Kanske är det för tonåringen naturligt att försvinna in i Slipknots obscena och skrikiga värld medan farmorn kanske endast är i behov av ett par sticknålar, lite garn och en bekväm sittplats. Egentligen är inte det ens betydelsefullt att sia om. Det som är viktigt är att var och en tar sig tid att rensa sina tankar för sig själv. Det kan inte ens psykologer och vänner hjälpa dig med....